Kära Bloggbok!
Kära Bloggbok.
Idag är det åsiktsonsdag, jag tänkte att jag skulle börja med den igen då det händer så mycket i världen just nu och jag har så mycket åsikter om allt som händer. Som comback ska jag börja med att nämna det känsliga men ändå såå otroligt viktiga ämnet "psykisk ohälsa" och the topic of the day blir terapi. Parterapi för att vara exakt.
Jag tycker att vi pratar så mycket om psykisk ohälsa, inte tillräckligt kanske, men mycket. Men det görs ju inte så mycket åt det, samt att det kan vara ganska svårt att få hjälp med det. Eftersom att psykisk ohälsa tillkommer i många former ska jag idag ta upp den som är, enligt mig, den vanligaste typen man stöter på. Nämligen depression. Men även som jag nämnde tidigare är det terapi som blir huvudämnet idag.
Parterapi är en super bra idé när det kommer till problem i förhållandet, då man verkligen kan ta reda på djupet av problemet är samt att man kan få jobba på det istället för att bara göra slut och gå vidare till någon annan. Tyvärr är det ju många idag som blir deprrimerade av att vara i ett trasigt förhållande. Man känner sig otillräcklig och man känner sig dålig och man mår skit då man känner att allt man gör är fel.
Det som jag tycker är problemet är att alldeles för många kännner på det sättet och grunden av det kan bara vara en missförståelse mellan parterna. Men man vet inte hur man ska prata om det och sen blir allt bara fel. Eftersom att vi människor har den tendensen att missuppfatta signalet, och ibland handla utan eftertanke, så sker det lätt att man kan göra det samma i ett förhållande. Nu pratar jag absolut inte om ett destruktivt förhållande då någon blir både fysiskt och psykiskt skadad. Utan jag syftar då på de förhållanden där man bråkar som alla människor, framförallt par, gör.
Det andra problemet jag ville ta upp under denna topic med "psykisk ohälsa och terapi" är att terapi har fått en så dålig klang. Säger man att man går på terapi så tror folk att man är galen. Men ibland behöver man bara prata av sig till en utomstående person utan någon personlig koppling till det som gör att man mår dåligt. Någon som kan lyssna och se saker du eller någon i din närhet inte kan se.
Det är inget fel med att söka hjälp när man mår dåligt. Det är inget fel med att uppsöka hjälp när äktenskapet elller förhållandet går i dalar. Utan det är bara possitivt. Man får hjälp att ta vara på varandra och på sig själv.
Jag fick denna tanke när jag jobbade häromdagen när jag tänkte på vad jag skulle skriva om idag och vart jag skulle börja. Då nämner en kund att han går på parterapi (det var relevant till samtalet när vi prata om tid) och denna idé slog mig. Jag tänkte "gud vad naturligt han säger det" och sen tänkte jag, varför skulle det inte vara det? Vad är problemet med att gå i terapi? Varför har det blivit så att jag har börjat bli förvånad när folk säger det? Det ska vara lika naturligt om att man säger att man går på parmassage liksom.
När jag gjorde lite forskning för att få se utbudet av parterapi platser så blev jag förvånad över hur många platser det finns. Samt hur lite reklam de gör för alla dessa platser. Eller är det bara jag som missar alla reklamer? Iaf ett ställe jag fastande på var denna: Hemsidanfinnshär
Jag tycker dom har stort utbud på andra terapi former också, så jag rekomenderar att läsa om det!!
Puss xx 
