Publicerad 2015-02-20 22:01:33 i Allmänt,
Nu sitter jag i sängen efter en springtur som jag själv förvånades över att jag utövade. Men när man sitter för länge med sina tankar börjar man tänka på saker man inte alltid blir så glad över. Det här är ett sånt inlägg..Jag är bara så trött på allt. Så extremt utmattad. Jag är så trött på att få allt skit, på att inte bli hörd, på att inte bli tagen på allvar. Jag är så trött på att ha konstant ont men hela tiden behöva dölja det. Är så trött på att ha miljonet bollar i luften hela tiden, och jag känner mig så utmattad för att jag inte hinner med allt. Jag är så trött på att gråta, så trött på må dåligt och så extremt trött på att känna att jag inte räcker till. Att jag jobbar och jobbar, sliter och sliter men inte kommer nånstans..Jag vill så gärna vara klar med allt och kunna njuta av mitt sista år. Vill så gärna kunna ha möjligheten att få boka en weekend nånstans och bara slappna av. Är det så mycket begärt egentligen? Att man vill få ta lite mer ansvar? Är det för mycket begärt att man vill kunna ha en konversation som blir tagen på allvar? Är det verkligen så svårt att lyssna på mig när jag pratar? Jag orkar inte.. Jag gör verkligen inte det.. Men jag kan inte ge upp heller. Jag har för mycket att förlora. Jag får fortsätta stressa, fortsätta pressa, fortsätta må dåligt. Tills saker blir bra. För det brukar bli det till slut.. Jag önskar bara att slutet av det hela va närmre...